slinkan

jonas är hemma igen.

åh..

han har fattats mig i 4 dagar och det märktes.
det var lixom.. lika roligt.. men tomt.

trots detta fattas nått mig så fruktansvärt.

jag kan inte sluta tänka på min bil.
jag vill ha den nu!

jag vill smeka henne längs hennes nylackade sida och viska henne ömma ord.
jag har förresten döpt hon. Karin.

efter min mormor.. eller så är det bara för att det faktiskt är ett fult namn och för att jag tycker det är lågstadie att döpa bilar.
hade hon varit en pegeout som emma har så passar ju peggy så jävla bra.

jag kanske ska döpa hon till mini me.

jaja.. till helgen träffs vi karin, håll ut!