slinkan

ni vet där lilla.. riktigt lilla sakerna i vardagen som tycks slippa förbi utan tanke.. ens någon mening.
trafiklyset slår om från rött till grönt. vem refererar över det?
man kör väl bara..

jooo.. visst kan det vara så men idag slog det mig att jag faktiskt är onormal.

ja.

oftast har jag en bil bredvid mig i bilkön som antingen ska åt samma håll eller svänga medans jag kör rakt fram.
vad gör jag? hur tänker jag?

jo.

för det första kan jag ALDRIG kolla vem som sitter i bilen bredvid.
känslan av att han/hon sitter där .. och kollar på mig.. på min fina bil och tänker : oj! vilken fin bil till en så ung tjej.. kan det verkligen vara hon som äger den?
den känslan får mig att vilja se nonchig ut.. och bara verka som att , HEY i dont give a shit!

UNGEFÄR SOM ATT FOLK SITTER I SINA VOLVO´S OCH TÄNKER SÅ?
NEJ!! där har jag fel! fel feeeeel!

är det så att jag behöver bekräftelse? matriell bekräftelse på att jag äger något annat än kläder?
nej.. det känns inte så..

SEN.. har vi det där andra..
när lyset slår om från rött till gult.. den där halva sekunden..
jag måste alltså hinna fara iväg innan snubben i bilen brevid hunnit.

SOM OM HAN TÄVLAR MED MIG!?
SOM OM ATT HAN VET ATT JAG IAF TÄVLAR MED HONOM!!

det här gör mig brydd folk.
ni förstår inte..
så här har jag suttit i snart ett halvår.. VARENDA gång jag ska ut i trafiken, vill säga varenda dag.. så börjar tävlingen..
helt omedvetet.. men ändå så medvetet.

skulle jag berätta detta för min pappa skulle han dra en glädjande slutsats!
jag är redo för rally.
jag själv drar slutsatsen att jag har tvångstankar..


såå.. vi skiter helt enkelt i det och återgår till vardagen.. den omedvetna men ändå medvetna vardagen.

 här är min nya kärlek för veckan.

            bak                        
    

           fram


jag orkar tyvärr inte ta av mig mjukbyxorna för att ta på mig denna så.. en tom kjol.