slinkan

vaknade med algott i mina tankar idag.
som alltid tänkte jag på hans skratt och där...
..då försvann det.
jag kan inte minnas hans skratt!
förstår nån hur frustrerande det är?

jag ska leva och uppleva i säkert 70 år till.
och sen kanske vi ses igen.. eller så gör vi det inte!

förstår ni hur frustrerande det är?
att glömma nån bara sådär..det finaste jag minns har jag glömt..




jag åker på engång.. tar med mig en mening och ett ljus.