slinkan

det är bland årets finaste höstdagar och jag är ledig.

karin flyger mig fram genom virvlande löv och svartsjuka ögon.
hon är min och jag hennes.. vi är ett..

hehe.. för att överdriva det hela...

pappa är ute och kör med hon nu.
jag behöver inte sitta med i bilen för att se hur han sitter och höra vad han säger.

han sitter spänd, med axlarna uppdragna till öronen. armarna vilar som en rät vinkel på ratten.
han kör på 3:ans växel och skylten lyser stort 50.
han kör 120..
han rycker i ratten som om vägen skulle vika men den går rakt.. han rycker och vrider.. full gas.

han lyssnar på hennes överansträngda morr ..och njuter..
växlar upp och om jag varit med hade han sagt : aaa.. jaaa.. mm.. lyssna! hurru. lyssna rú? det där vrålet.. det är hästar det.. aaa.. serru..
och sedan hade han ännu en gång övergått till att prata hästkrafter,racing, axelhult,sättna och 6000 hästkrafter med mig.
jag sitter bredvid och inflikar ett aa eller mm.. det räcker för att hålla samtalet i liv. i fullt liv. för han lever verkligen för racing. dragracing!

att jag inte bryr mig det minsta om drag racing.. det är inte väsentligt i vårt samtal.

här är mina föräldrar.. i en dans.


en dag ska jag bli som dom.
dom mår gott. tillsammans.