slinkan

hej!

jag var till svärföräldrarna igår... också.
det var oerhört tyst där.
dolly ligger på sjukhus.
för några dagar sen hämtade ambulansen henne.
hon hade återigen ramlat ner för sängen och tog sig inte upp.
kvinnan är 95 år, vad kan man egentligen begära?

hon låg på båren och tittade ut över lägderna när hon sa: det har varit ett fint ställe att bo på.

hon visste t.om att det var sista gången hon andades koskit och hem. kära hem.
jag har redan brytit ihop en gång, när jonas berättade det här.

men att jag fällde tårar igår också framför svärisarna.. ja det blev lite... jobbigt.

men jag får bara acceptera det faktum att jag är en blödig jävel.
och att dolly snart är nån annanstans än på jorden.

döden är så påträngande och att man är totalt hjälplös i en sån situation är bara.. fel.