slinkan

kära vänner och främlingar!

mitt hjärta är ur balans.
min sambo ska försvinna ur mitt liv. i MINST 13 dagar.

han ska till canada på jobb. visa amerikanerna hur man hanterar och fäster en skruv.
ni kanske gör som jag gjorde .. och rynkar på ögonbrynen.
man kan ju tycka att en skruv kräver en skruvdragare.. och att dom flesta vet det.. men denna skruv väger många,många ton och fraktas på en stor lastbil..

jag är överlycklig för hans skull..
men om jag ska tänka på mig själv så har jag lite av en panik-känsla.

ska jag sova ensam ?
vem ska laga mat åt mig nu ?
vi skulle ju gå på julskyltning och köpa knäck ihop.( ? )
vad händer om skruven trilskas.. hur länge får dom hålla jonas borta från mig?
kommer planet störta ?
han ska väl klara sig?
hur mycket kommer vi sakna varann..så mkt att det gör ont?  isf finns det medicin mot sånt?
står metso isf för kostnaderna ?
tänk om dom är dum mot honom?
vem ska jag berätta mina drömmar för nu? katterna? karin?




mitt bland alla dessa frågor så finns det faktiskt en lugnande faktor.

kan ni tänka er hur det ska kännas när vi träffas igen efter så lång tid . vem vet hur lång tid det egentligen kommer ta.

kan ni bara tänka er.. jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.
gud jag kommer nog ramla ihop som en liten säck, tillfixad flicka och gråta.. gråta över att han är hemma igen.

han har inte ens åkt men mitt hjärta är obeskrivligt ur balans.
kära slinkebit.. utan dig är jag ett hispigt löv!